Sedan fem år har världens största
livsmedelsföretag Nestlé genom sitt svenska företag Zoega blivit en aktör i
Fairtrade-rörelsen. Zoega saluför kaffesorterna Hazienda och Estanzia med
Fairtrades logo vilket gett upphov till en omfattande debatt i den
internationella rörelsen för en rättvisare handel.
Är det bra eller dåligt? Och är Nestlé att lita på?
Zoega grundades av Carlos Zoega
1881. Företaget var länge ett välkänt familjeföretag i Helsingborg som med sitt
mörkrostade kaffe har en stark ställning på den svenska kaffemarknaden särskilt
i södra Sverige. Marknadsandelen är cirka 20 procent. En av ägarna, Rudolf
Zoega skrev vid ett tillfälle: ”Om vi alla hjälps åt att försöka arbeta efter
ett rent samvete, så tror jag att företaget går framåt”.
Men kaffemarknaden präglas av
stor ojämlikhet där det ofta är fattiga och små kaffeodlare som drar det
kortaste strået. På den konventionella marknaden är småbönderna utlämnade till
kraftiga svängningar i världsmarknadspriset och tvingas ofta sälja sin skörd
till uppköpare som betalar dåligt. Ett litet antal stora multinationella
företag dominerar handel och rostning och kan sätta reglerna för alla andra
aktörer. Det beräknas att odlarna bara får omkring 6 procent av det slutliga
försäljningspriset.
1986 övertog AB Findus, eller
Nestlé Sverige AB som företaget heter idag aktiemajoriteten. ”Det som gjorde
köpet möjligt var den kvalitetsfilosofi de båda företagen hade”, heter det på
Zoegas hemsida.
2005 lanserades Zoegas Hazienda
på den svenska marknaden som är licensierat med Fairtrades logo och sedan dess
har också märket Estanzia tillkommit. Kaffet kommer från kooperativ av
småbrukare i El Salvador och Etiopien och lever upp till FLO:s krav.
”Moderbolaget” Nestlé är världens
största livsmedelsföretag med 275 000 anställda och 1,2 miljoner människor
som är beroende av företaget för sin försörjning. Denna jätte har 8 500
varumärken i sitt sortiment.
Nestlé lanserar på sin hemsida
CSV, Create Shared Value som handlar om att man vill ”skapa värden som inte
bara kommer företaget till del utan även den enskilde bonden, samhället,
konsumenterna, leverantörerna och våra samarbetspartners.” Man är också noga
med att ”företaget tar ett övergripande socialt ansvar för sina verksamheter
inom alla områden, som är moraliskt försvarbart och inte utnyttjar eller är
negativt för parterna som är berörda av dem.”
Frågan är om Nestlé lever som man
lär? Visar man upp ett ansikte mot konsumenterna i väst, men ett helt annat mot
sina odlare och producenter i fattiga länder?
Nestlé är en mycket kontroversiell jätte och ett av världens mest bojkottade
företag. Bojkotten började i slutet av 1970-talet och handlade om att företaget
marknadsförde bröstmjölksersättning i fattiga länder. Eftersom vattenkvalitén
ofta är dålig i dessa länder ledde användningen till att spädbarn drabbades av
diarréer och riskerade att dö av uttorkning. Diarrésjukdomar är orsaken till
att 25 000 barn om dagen dör!.
Denna bojkott lever fortfarande
då den brittiska organisationen Baby Milk Action (http://www.babymilkaction.org/)
lanserat veckan 25-31 oktober som en Nestlé-fri
vecka. Anledningen är att företaget fortfarande lanserar sin bröstmjölksersättning
med att den ”skyddar” spädbarnen och utgör en ny ”gyllene standard”.
Mike Brady från Baby Milk Action
säger så här: ”Nestlé är ett aggressivt företag inom alla områden där dom gör
affärer. De lovar aktieägarna fem till sex procents avkastning varje år och
väger vinster från att främja bröstmjölksersättningen – som strider mot koden –
mot i vilken utsträckning den ger bränsle åt bojkotten, skadar företagets image
och minskar försäljningen av andra produkter. Bojkotten har tvingat fram förändringar
i Nestlés policies och uppträdande – till exempel har de tvingats lägga till
varningstexter på etiketter på passande språk om vikten av amning – men det
behövs mer påtryckningar. Den internationella Nestlé-fria veckan är en
möjlighet att sprida budskapet. Vårt mål är att få Nestlé att ta bort sina
påståenden om att deras mjölkersättning ’skyddar’ barnen, som underminerar
budskapet att det är amning som skyddar.”
På Internet drivs en annan
kampanj med namnet Stoppa Nespressure som handlar om Nestlés uppträdande på
andra områden. Här är några exempel från 2009:
- I Indonesien vägrar företaget att förhandla om
nytt kollektivavtal och skapar istället en falsk fackförening.
- I Indien vägrar man förhandla om löner och
förbjuder med hjälp av domstol arbetare att hålla möten.
- I Korea vägrar man diskutera en ev.
försäljning av fabriken med facket.
- I Hong Kong utbröt en strejk efter protester
mot 17 timmars arbetsdag och löneökningar på en procent på 12 år.
I augusti i år presenterade
Swedwatch en uppföljning av en tidigare rapport från 2005 om de största svenska
kaffebolagen Kraft och Nestlé. (Etik för dyrt för svenska kaffebolag, Swedwatch
rapport 35). Kraft äger det största svenska kaffeföretaget Gevalia. Den nya
rapporten handlar om situationen för kaffeproducenterna i Brasilien och
kritiken är omfattande för att inte mycket hänt sedan den tidigare rapporten:
- Kaffepriset till de många småodlarna är fortfarande alldeles
för lågt.
-
Spårbarheten saknas så att man inte kan ta reda på från
vilka producenter det kaffe kommer som Nestlé och Kraft köper och man har inte
gjort tillräckligt för att minska antalet mellanhänder.
-
Företagens uppförandekoder anses vara otillräckliga eftersom
de grundar sig på FN:s Global Compact som fått kritik för att vara alltför vaga
och inte säga något om arbetstider, diskriminering och miljöaspekter.
De förbättringar som faktiskt
skett av arbetsmiljö och höjda minimilöner beror på skärpt statlig lagstiftning
och förbättrad myndighetskontroll i Brasilien och inte på ett medvetet arbete
från företagen. Swedwatch kritiserar att företagen fortfarande inte gör någon
skillnad mellan sol- och skuggkaffe i sin upphandling. Solkaffe odlas i
högintensiva monokulturer medan odling av skuggkaffe oftast sker ekologiskt
tillsammans med andra träd som bär olika frukter och grödor som ger viktiga
alternativa inkomstkällor. Swedwatch kräver att Nestlé och Kraft ökar sin andel
certifierat kaffe. Hur stor andel av den totala produktionen som är certifierad
vägrar Nestlé att uppge.
Hur ska man då se på Nestlés
deltagande som en aktör i Fairtrade-rörelsen? Så här förs resonemanget i boken
Business Unusual (min översättning): ”Attityden från Fairtrade-rörelsen till
konventionella företags inblandning är något ambivalent. Å ena sidan har stora
rosterier och återförsäljare möjlighet att öka försäljningen av Fairtrade-kaffe
avsevärt. Det leder till att småskaliga jordbrukare kan sälja mer av sin
produktion med Fairtrades villkor. Å andra sidan tenderar stora företag att
använda sitt deltagande i Fairtrade för PR-syften – medan man inte åtar sig att
uppträda med ansvarsfulla affärsmetoder i sin övergripande verksamhet. Denna
inkonsekvens utgör en stor utmaning för Fairtrade-rörelsen som ser som sin uppgift
att förbättra levnads- och arbetsförhållandena för alla fattiga och
marginaliserade producenter och att arbeta för en rättvisare världshandel.”
En faktor av betydelse i
sammanhanget är att FLO har valt att gå in i ISO 65-systemet. Det är en internationellt
accepterad kvalitetsnorm för organisationer som arbetar med
certifieringssystem. Den innebär bl.a. att man inför kvalitetsstyrning, att
hela processen ska vara transparent, att alla beslut om certifiering ska ske
oberoende av andra och att alla sökande ska behandlas lika. Syftet är att
marknaden ska kunna lita på systemet.
Just principen om likabehandling
innebär att det inte är möjligt för FLO att särbehandla Nestlé eller något
annat företag. Uppfyller det sökande företaget kriterierna så ska certifieringarna
godkännas.
Sammanfattningsvis står
Fairtrade-rörelsen inför en enorm utmaning när det gäller stora transnationella
företag. Det går att argumentera för att certifiera deras produkter som ett
stöd för de krafter i företagen som arbetar för hållbar utveckling och ett
socialt ansvarstagande. Avdelningar som ofta går en tuff match mot andra
krafter som har hand om inköp och ekonomi och där man främst är intresserade av
att pressa kostnader hos underleverantörer.
Kravet från Swedwatch att Nestlé
(och Kraft) ska öka sin andel certifierat kaffe är självklart lätt att stödja
samtidigt som det är lätt att förstå att det kommer företagen att göra först om
de tror sig tjäna på det. Alltså gäller det att mobilisera ett ökat
konsumenttryck och en ökad efterfrågan från konsumenterna.
Teoretiskt skulle man kunna tänka
sig att FLO-Cert lämnar ISO 65 samtidigt som man förbinder sig att fortsätta
tillämpa principerna med ett undantag – likabehandlingen med syfte att ställa
särskilda krav på transnationella jättar. Risken med det är förstås att
marknaden kan reagera negativt och avstå eller rent av dra tillbaka gjorda
certifieringar.
En annan väg skulle kunna vara
att FLO-Cert stannar kvar i ISO 65, men att andra delar av Fairtrade-rörelsen,
inklusive den del av FLO som utvecklar standarder, utvecklar sina egna
uppförandekoder och utvecklingskriterier för stora marknadsaktörer som går
längre än företagens egna och som t.ex. kräver att företagen ska respektera
mänskliga rättigheter och ILO:s konventioner i all sin verksamhet t.ex. inom 10
års tid. På sikt skulle dessa krav också kunna inarbetas i FLO-Certs kriterier.
Anders Hjorth
Källor:
www.swedwatch.org 2010-10-25, Rapport 35, Etik för
dyrt för svenska kaffebolag, augusti 2010
New Internationalist, October 2010, Ian Fitzpatrick, Nestléd in
controversy,
Business Unusual, Successes and Challenges of Fair Trade, Bryssel 2006
http://www.rattvishandel.net/fairtrade_forum/Posts.aspx?ThreadID=217&TopicID=13&SubTopicID=26
Är Nestle Fair Trade?
Nestlé
– som är världens största livsmedelsföretag (och som just blivit ännu
större i och med köpet av Pfizers barnmatsdivision) – har en annons för
varje produkt, en CSR-rutin för varje tillfälle, en presentation för
varje finansanalytiker och ett svar på varje fråga, utom en.
Mer
än 300 arbetstagare deltog i ett protestläger hela dagen den 28 mars
för att understryka sin fasta beslutsamhet att fortsätta kampen vid
Nestlés mjölkanläggning i Kabirwala till dess att alla
kontraktsanställda som har gjort anspråk på sina rättigheter till
anställning får fasta jobb.
Personalchefen
på Nestlés mejerifabrik i Kabirwala har beordrats inställa sig vid
Punjabs högsta domstol 15 februari för att upprepade gånger ha trotsat
domstolsbeslutet om återanställning av den olagligt uppsagda ordföranden
i strejkkommittén på fabriken, Ashfaq Butt. 
